Fernand Braudel Center, Binghamton University
http://fbc.binghamton.edu/commentr.htm
Kommentare 109, Mar. 15, 2003
”Bush sätter allt han har på spel”
USA är
illa ute. Landets president har tagit en enorm risk, och gjort detta
utifrån en i grund och botten svag utgångspunkt. Han bestämde för ett år sedan
eller så att USA skulle gå till krig mot Irak. Han gjorde det för att
demonstrera USA:s överväldigande militära överlägsenhet och för att uppnå två
grundläggande mål: 1) Skrämma alla potentiella kärnvapenspridare till att
överge sina projekt; 2) slå ned alla europeiska idéer om en autonom politisk
roll i världssystemet.
Hittills har Bush misslyckats fullständigt. Nordkorea och
Iran (och kanske andra som vi hittills inte känner till) har faktiskt ökat
takten på sina spridningsprojekt. Frankrike och Tyskland har visat vad det
innebär att vara autonom. Och USA klarar inte av att få något av de sex tredje
världen-länderna i FN:s säkerhetsråd att rösta för en andra resolution om Irak.
Så, som en våghalsig spelare är Bush beredd att sätta allt han har på spel. Han
kommer mycket snart att starta krig, och satsar på att han kan uppnå en
överväldigande och snabb seger. Vadet är mycket enkelt. Bush tror att om USA
uppnår detta militära resultat kommer både kärnvapenspridarna och européerna
att ångra sina beteenden och acceptera USA:s beslut i framtiden.
Det finns två
möjliga militära resultat: Det Bush vill ha (och förväntar sig), och ett
annorlunda. Hur troligt är det att Bush får en snabb kapitulation från
irakierna? Pentagon säger att de har vapnen och kommer att klara det snabbt. En
lång rad pensionerade generaler, både amerikanska och brittiska, har uttryckt
sin skepsis. Min gissning (och det är allt det är) är att en snabb, total seger
inte är särskilt trolig. Jag tror att en kombination av det irakiska
ledarskapets desperata beslutsamhet plus ett uppsving för irakisk nationalism
plus kurdernas utannonserade ovillighet att kämpa mot Saddam (inte för att de
inte hatar honom utan för att de djupt misstror USA:s avsikter för dem) kommer
att göra det mycket svårt för USA att avsluta kriget inom några veckor. Det
kommer troligen att ta många månader, och när det väl tar flera månader, vem
kan då förutsäga vart vinden blåser, först av allt i den brittiska och sedan i
den amerikanska opinionen?
Likväl, anta att USA vinner snabbt. Jag vill då påstå att
Bush står kvar ungefär som förut – inte som en vinnare, men inte som en
förlorare. Varför säger jag det? Därför att en seger inte kommer att förändra
den geopolitiska situationen särskilt mycket. Först kommer frågan om vad som
händer i Irak dagen efter en seger. Det minsta man kan säga är att ingen vet,
och det är inte alls klart att USA självt har en klar vision av vad det vill
göra. Vad vi vet är att intressena som står på spel är mångfaldiga, skiftande
och fullständigt okoordinerade. Det är ett scenario för kaos och förvirring. Om
USA ska kunna spela en roll i beslutsfattandet efter kriget kräver det ett
långvarigt truppengagemang och mycket pengar (verkligen mycket pengar). Vem som
helst som ser på USA:s ekonomiska läge och USA:s interna politik vet att
Bush-administrationen kommer att få arbeta väldigt hårt för att kunna lämna
trupper där långvarigt och ännu hårdare för att anskaffa pengarna som krävs för
att spela det politiska spelet.
Dessutom kommer
alla andra problem som väntar världen att förbli orörda. Först och främst
kommer sannolikheten att minska ytterligare för att några steg ska tas mot
skapandet av en palestinsk stat. Den israeliska regeringen kommer att låta den amerikanska segern
legitimera sin hårda linje, och göra den ännu hårdare. Arabvärlden kommer att
bli ännu argare, om detta är möjligt. Iran kommer förvisso inte att upphöra i
sin strävan efter kärnvapenspridning. Iran kommer troligen tvärtom att
känna sig stärkta i regionen med Saddam Hussein ute ur leken. Nordkorea kommer
att öka sina provokationer, och Sydkorea kommer att känna sig ännu mer obekväma
med sin amerikanska allierade och dess förtjusning för militära aktioner. Och
Frankrike kommer troligen att fortsätta på den inslagna kursen. Så en snabb
amerikansk militär seger i Irak kommer att ge ett geopolitisk status quo –
vilket helt klart inte är vad de amerikanska hökarna avser.
Men anta att den militära segern inte kommer snabbt. Vad händer då? I så fall är hela
operationen en geopolitisk katastrof för USA. Helveteslarmet kommer att bryta
ut, och USA kommer att ha lika lite inflytande på dess framtida utfall som säg
Italien, vilket betyder inte mycket alls. Varför säger jag det? Tänk på vad som
kommer att hända, först och främst i själva Irak. Det irakiska motståndet
kommer att göra Saddam Hussein till en hjälte, och han kommer säkerligen att
veta hur han ska exploatera den känslan. Iranierna och turkarna kommer båda att
sända trupper in i den kurdiska norra delen, och antagligen börja kriga mot
varandra. Kurderna kanske tillfälligtvis kommer att välja iraniernas sida. Om
det sker, kommer shiit-grupperna i södra Irak att distansera sig från de
amerikanska militära ansträngningarna. Saudierna kanske ovälkommet kommer att
erbjuda sig en medlarroll, och kommer troligen att avvisas av båda sidor.
På andra håll i
regionen kommer Hizbollah troligen attackera israelerna, som snabbt kommer att
svara och antagligen ockupera södra Libanon. Kommer då Syrien att gå in i
kriget, för att försöka rädda Hizbollah och, mer allmänt, sin roll i Libanon? Ganska
sannolikt, och i så fall kommer israelerna bomba Damaskus (kanske med
kärnvapen). Kommer egyptierna då att sitta still? Och visst ja, den där
killen Usama bin Ladin, han kommer utan tvivel att göra de där sakerna han
tycker om att göra.
Och Europa?
Antagligen kommer en stor revolt att ske inom Labour i Storbritannien, som kan
sluta i en partisplittring. Blair kanske tar sin bakdel och går och bildar en
nationell krisregering med Tories. Han skulle fortfarande vara premiärminister,
men det skulle finnas ett starkt tryck för nyval, och Blair skulle troligen
förlora, och förlora stort. Och sedan är det den där detaljen om varningen
Blair fick från juridiska rådgivare att om Storbritannien gick in i Irak utan
uttalat stöd i FN kan han åtalas inför Internationella brottsmålsdomstolen. Aznars
möjligheter i val har också blivit tveksamma, med tanke på den omfattande
oppositionen i hans eget parti mot Spaniens position. Berlusconi och
regeringarna i östra och centrala Europa kommer att få väldigt kalla fötter.
Under tiden kommer Latinamerika att säga farväl till Free
Trade Area of the Americas (FTAA, eller ALCA på spanska). I stället kommer Lula
att pressa på för att återinställa Mercosur som struktur för handel och valuta,
och kanske förmå till och med Chile att delta. Fox kommer att vara väldigt illa
ute i Mexiko. I Sydostasien kommer de två största muslimska länderna
(Indonesien och Malaysia), som båda för närvarande har regeringar som i grund
och botten är USA-vänliga, kanske att försöka överträffa Europa i skapandet av
en zon för autonomt handlande. Filippinernas regering kommer att utsättas för
starkt tryck för att skicka hem den amerikanska militären. Och Kina kommer
troligen att tala om för Japan att de bör lätta upp sina politiska bindningar
till USA om de förväntar sig att ha en ekonomisk framtid i regionen även i
framtiden.
Var kommer allt detta att ha fört Bush-regimen i början av
2004? En snabbt växande antikrigsrörelse i USA, vilket faktiskt kan göra
Demokratiska partiet till en verklig opposition mot Bushs globala politik. Inte
enkelt, men ganska troligt. Om så blir fallet kan demokraterna troligen vinna
valet.
Om allt detta sker, skulle Bush verkligen ha uppnått
regimskifte – i Storbritannien, Spanien och USA. Och USA skulle inte längre
betraktas som en oövervinnelig militär supermakt. Så, för att summera, om Bush
vinner uppnår han ett geopolitiskt status quo, vilket är mycket mindre än han
önskar. Och om han
förlorar, förlorar han verkligen. Jag påstår att oddsen inte ser
särskilt lovande ut. Historikerna kommer att berätta att USA inte var tvunget
att sätta sig självt i denna omöjliga situation efter den 11 september.
Immanuel Wallerstein
Översättning: Rikard Warlenius
Dessa kommentarer kan laddas hem,
vidarebefordras elektroniskt eller e-postas till andra, men de får inte
reproduceras i tryckt form utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren without
permission of copyright holder (iwaller@binghamton.edu).
Dessa kommentarer publiceras två gånger i månaden och utgör reflektioner
kring saker runt om i världen. Utgångspunkten är inte de omedelbara rubrikerna utan det långa
perspektivet.
_____
Email this Commentary to a colleague
______________________________________________
Go to List of Commentaries